Solsommarguld
Solsommarregn är solsommarguld
när marken i grönt sig kläder.
På ängarnas gräs går dimmornas dans
i sommarnattsljummet väder.
Maskrosens blom blir solsommarguld
i droppglans från trädens grenar.
Kring smörblommans prakt på försommarvakt
står hedmarkens stolta enar.
Försommarkväll blir midsommarnatt
till mörkret är ljuset givet.
I solsommarguld ryms sensommarskatt
med längtan och lust till livet.
HAVET - ESTERS SÅNG
Oroligt brusar havet, skummande vågor slår,
över de karga klippor, där mina fötter går.
Himlen är grå och sorgsen, vinden är hård och kall.
Natt skyler dag i mörker men jag lockas i alla fall.
Hit står min enda längtan, här kan jag vara hel, hela mitt väsens trängtan
med mina brister, och mina fel.
Havet och jag är ett när svallande vågor styr
skeppen i kvav, å detta hav fängslar och gör mig yr!
Sol i stilla vik, jag för min hand mot ytans blänk.
Vattenspegeln klar blir tårad utav droppars stänk.
Ingenting kan störa denna ljuva ro.
Havet ger mig frid, vid havet vill jag bo.
Mörka vatten döljer drömmar. Djupa vatten driver strömmar.
Vinden tar till i styrka, åter syns vågor slå. Borde jag vända åter?
Nej, jag blir kvar, här vill jag stå.
Kraften som finns i havet fyller mitt hela jag.
Himmelen ser nog att jag ler, stannar tills natt blir dag.
Inom mig finns en längtan att bli en del av allt,
strömmar och vind och vågor,doften av liv, smaken av salt.
Havet och jag förenas när jag får vara här.
Havet och han, skogarnas man, de som som jag håller kär!
SKOGEN - JOHNS SÅNG
Sakta i stillheten vandrar jag fram, ensam i vintertyst natur.
Snötyngda granar på granträdets stam, döljer båd ́ människa och djur.
Här ropar mitt hjärta: Jag är fri!
Räven jag siktat på möter min blick, sen ska jag låta honom gå.
Årstider växlar hos skogen min vän, vintern ger vika för en vår.
När jag är åter väcks känslan igen, anden får liv varhelst jag går.
Det sjunger i skogens gröna snår!
Städse jag längtar till skogarnas ro. Här blir jag kvar, här vill jag bo.
Dagar ska komma och dagar ska gå, ett vet jag alltid stannar kvar.
Längtan till skogen, dess väsen och rå, långt ner i hjärtats djup jag har
tillsammans med saknaden jag bär.
Ester från havet, drömmarnas mö, kom till min skog, dig har jag kär!
SNÖFALL
I en vintervärld mörk och så kall, synes ett glitter som av kristall.
Bortom rymdens oändliga rum, blir min tanke tom, stilla och stum.
En pilgrim ska börja sin färd mot tusen stjärnors land, till frusen okänd strand.
Där finns en frostklädd bro till glädje, hopp och tro.
I himlarymder och stjärnevärldar där faller flingor ner
och bildar mönster i mjuka täcken så långt mitt öga ser.
I en vintervärld kall och för vem?... faller snön mot oss
mjukt, och förstås, mot pilgrimmen som hittat hem.
MODERSKÄRLEK
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig du lilla barn.
Din mjuka hand, din klara blick med dina stora ögon blå
och fötterna med alla tårna små.
Jag älskar dig för den du är, vad du än gör så finns jag här.
Min öppna famn finns här för dig, och jag förlåter om du vill.
Jag ger dig tröst så länge jag finns till.
En kärlek stor, bor i mitt bröst, den trotsar även tidens tand.
När dagar går och blir till år så ska jag alltid älska dig.
Vår kärlek är det starkaste av band.
Jag älskar dig, mitt lilla barn, när solen sakta sänker sig.
Min mjuka famn då vaggar dig, och när jag smeker dig med varsam hand
så öppnas det en dörr till drömmens land.
Koral från Småland
Text och melodi: Trad.
Arr: The Bauer Quartet
Nu haver denna dag, allt efter Guds behag
sin ände även nått, och natten sömnens vän
har nu för oss igen, urljusets rum uppstått
O Gud mig ej försmå, låt mig din nåde få
Ty jag är svag och trött, men mörkrets makt är stor
Blott du i höjden bor, gör att jag sover sött
Min ögon slutas till, din ängel blid och mild
Förordna du åstad, att hålla trogen vård
och stänga fastan gård, omkring min vilostad
Hur gladligt skall jag då, inför ditt anlet stå
uti en härlig skrud, och sjunga dig med fröjd
Uti din himmels höjd, min Herre och min Gud
STILLA
Stilla ligger tjärnen, stilla månen ler.
Skogens vita liljor ser daggens droppar kalla som mot marken falla ner.
Stilla i natten under molnfri sky, stilla står tiden, dagen nalkas ny.
Så stilla är naturen, så stilla alla stjärnor. Så stilla sover väsen och djur.
Under granens grenar vilar mossan sval, i en dunkel sommarsal.
Skogens nattorkester spelar med en näktergal.
Själen får vila, tanken vara fri. Lyssna till bäckens silvermelodi.
Nu vaknar sommarnatten, nu vaknar morgonljuset.
Så stilla vaknar skogen och vi.
HYMN TILL LIVET
Solens strålar silas ner
genom vårskir grönska.
Skapelsen väcks upp och ger
allt som vi omkring oss ser vad kan man mera önska.
Tack för alla blommors prakt.
Tack för havets spegel.
Tack för ro och änglavakt,
humlans surr och svalans jakt, som fyller livets segel.
För en klarblå himmels sky
tvingas mörkret vika.
Ljusets kraft blir åter ny.
När var morgon synes gry är
alla männskor lika.
Tack för sol som mot oss ler.
Tack för allt oss givet.
Tack för tro som trygghet ger.
Fåglars kör, mångtusenfalt; hörs: Tack min Gud, ja tack för allt
...och tack min Gud för livet.
Text: Torbjörn Karlsson
Musik: Jenny Tidqvist Karlsson
Copyright: The Bauer Quartet All rights reserved
Solsommarregn är solsommarguld
när marken i grönt sig kläder.
På ängarnas gräs går dimmornas dans
i sommarnattsljummet väder.
Maskrosens blom blir solsommarguld
i droppglans från trädens grenar.
Kring smörblommans prakt på försommarvakt
står hedmarkens stolta enar.
Försommarkväll blir midsommarnatt
till mörkret är ljuset givet.
I solsommarguld ryms sensommarskatt
med längtan och lust till livet.
HAVET - ESTERS SÅNG
Oroligt brusar havet, skummande vågor slår,
över de karga klippor, där mina fötter går.
Himlen är grå och sorgsen, vinden är hård och kall.
Natt skyler dag i mörker men jag lockas i alla fall.
Hit står min enda längtan, här kan jag vara hel, hela mitt väsens trängtan
med mina brister, och mina fel.
Havet och jag är ett när svallande vågor styr
skeppen i kvav, å detta hav fängslar och gör mig yr!
Sol i stilla vik, jag för min hand mot ytans blänk.
Vattenspegeln klar blir tårad utav droppars stänk.
Ingenting kan störa denna ljuva ro.
Havet ger mig frid, vid havet vill jag bo.
Mörka vatten döljer drömmar. Djupa vatten driver strömmar.
Vinden tar till i styrka, åter syns vågor slå. Borde jag vända åter?
Nej, jag blir kvar, här vill jag stå.
Kraften som finns i havet fyller mitt hela jag.
Himmelen ser nog att jag ler, stannar tills natt blir dag.
Inom mig finns en längtan att bli en del av allt,
strömmar och vind och vågor,doften av liv, smaken av salt.
Havet och jag förenas när jag får vara här.
Havet och han, skogarnas man, de som som jag håller kär!
SKOGEN - JOHNS SÅNG
Sakta i stillheten vandrar jag fram, ensam i vintertyst natur.
Snötyngda granar på granträdets stam, döljer båd ́ människa och djur.
Här ropar mitt hjärta: Jag är fri!
Räven jag siktat på möter min blick, sen ska jag låta honom gå.
Årstider växlar hos skogen min vän, vintern ger vika för en vår.
När jag är åter väcks känslan igen, anden får liv varhelst jag går.
Det sjunger i skogens gröna snår!
Städse jag längtar till skogarnas ro. Här blir jag kvar, här vill jag bo.
Dagar ska komma och dagar ska gå, ett vet jag alltid stannar kvar.
Längtan till skogen, dess väsen och rå, långt ner i hjärtats djup jag har
tillsammans med saknaden jag bär.
Ester från havet, drömmarnas mö, kom till min skog, dig har jag kär!
SNÖFALL
I en vintervärld mörk och så kall, synes ett glitter som av kristall.
Bortom rymdens oändliga rum, blir min tanke tom, stilla och stum.
En pilgrim ska börja sin färd mot tusen stjärnors land, till frusen okänd strand.
Där finns en frostklädd bro till glädje, hopp och tro.
I himlarymder och stjärnevärldar där faller flingor ner
och bildar mönster i mjuka täcken så långt mitt öga ser.
I en vintervärld kall och för vem?... faller snön mot oss
mjukt, och förstås, mot pilgrimmen som hittat hem.
MODERSKÄRLEK
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig du lilla barn.
Din mjuka hand, din klara blick med dina stora ögon blå
och fötterna med alla tårna små.
Jag älskar dig för den du är, vad du än gör så finns jag här.
Min öppna famn finns här för dig, och jag förlåter om du vill.
Jag ger dig tröst så länge jag finns till.
En kärlek stor, bor i mitt bröst, den trotsar även tidens tand.
När dagar går och blir till år så ska jag alltid älska dig.
Vår kärlek är det starkaste av band.
Jag älskar dig, mitt lilla barn, när solen sakta sänker sig.
Min mjuka famn då vaggar dig, och när jag smeker dig med varsam hand
så öppnas det en dörr till drömmens land.
Koral från Småland
Text och melodi: Trad.
Arr: The Bauer Quartet
Nu haver denna dag, allt efter Guds behag
sin ände även nått, och natten sömnens vän
har nu för oss igen, urljusets rum uppstått
O Gud mig ej försmå, låt mig din nåde få
Ty jag är svag och trött, men mörkrets makt är stor
Blott du i höjden bor, gör att jag sover sött
Min ögon slutas till, din ängel blid och mild
Förordna du åstad, att hålla trogen vård
och stänga fastan gård, omkring min vilostad
Hur gladligt skall jag då, inför ditt anlet stå
uti en härlig skrud, och sjunga dig med fröjd
Uti din himmels höjd, min Herre och min Gud
STILLA
Stilla ligger tjärnen, stilla månen ler.
Skogens vita liljor ser daggens droppar kalla som mot marken falla ner.
Stilla i natten under molnfri sky, stilla står tiden, dagen nalkas ny.
Så stilla är naturen, så stilla alla stjärnor. Så stilla sover väsen och djur.
Under granens grenar vilar mossan sval, i en dunkel sommarsal.
Skogens nattorkester spelar med en näktergal.
Själen får vila, tanken vara fri. Lyssna till bäckens silvermelodi.
Nu vaknar sommarnatten, nu vaknar morgonljuset.
Så stilla vaknar skogen och vi.
HYMN TILL LIVET
Solens strålar silas ner
genom vårskir grönska.
Skapelsen väcks upp och ger
allt som vi omkring oss ser vad kan man mera önska.
Tack för alla blommors prakt.
Tack för havets spegel.
Tack för ro och änglavakt,
humlans surr och svalans jakt, som fyller livets segel.
För en klarblå himmels sky
tvingas mörkret vika.
Ljusets kraft blir åter ny.
När var morgon synes gry är
alla männskor lika.
Tack för sol som mot oss ler.
Tack för allt oss givet.
Tack för tro som trygghet ger.
Fåglars kör, mångtusenfalt; hörs: Tack min Gud, ja tack för allt
...och tack min Gud för livet.
Text: Torbjörn Karlsson
Musik: Jenny Tidqvist Karlsson
Copyright: The Bauer Quartet All rights reserved